Om digitala miljöer, utbildning och kvalitetssäkring

Jag har under en tid läst i Högskoleverkets rapport ”E-learning quality – Aspects and criteria for evaluation of e-learning in higher education” (2008:11R) och läsningen av rapporten har provocerat fram många funderingar.
Min första tanke var, varför behövs skriften? Är det så annorlunda med e-lärande att det behövs andra kvalitetskriterier än vid annan utbildning, vad nu annan utbildning är för något? De kriterier som rapporten lyfter fram som viktiga vid en kvalitetsgranskning är säkert ett stöd i processen…

• material/innehåll
• struktur/virtuell miljö
• kommunikation, samarbete och interaktivitet
• bedömningar av studenternas prestationer
• flexibilitet och anpassning
• support (till studenter och anställda)
• anställdas kompetens och erfarenhet
• ledarskap och visioner
• resursallokering
• process- och helhetssyn

...men en fråga som irriterar mig är alltså, på vilket sätt är dessa kvalitetskriterier unika, eller annorlunda än för vilken utbildning det än må vara. Blir inte detta ytterligare ett grepp i att framställa undervisning som sker i digitala miljöer som så annorlunda? Hur påverkar detta vårt tänkande om vad pedagogik handlar om? Det är inget fel på kriterierna. Jag menar bara att, om det är bra kriterier för kvalitetsgranskning av utbildning så gäller det väl för all utbildning, oavsett var i rummet man befinner sig eller vilka kommunikationsmedel som använts. Problematiseringen och kontextförståelsen av varje kriterium måste naturligtvis bli annorlunda – men det är ju självklart och borde inte vara något märkligt. Liksom en byskola inte kan mätas och jämföras på samma sätt som en skola förlagd i en tätort. Kriterierna som utgångspunkter för en kvalitetsbedömning kan vara lika – om man problematiserar. Ett lärosäte i någon av våra större (stor) städer (stad) kan inte heller vara norm för problembeskrivningen av landets alla lärosäten. Problemen, kvaliteterna och villkoren ser olika ut, beroende på... Ja, ni förstår vad jag menar. Skilj på övergripande perspektiv och detaljgranskningen av det som granskas. Kanske är det också vad åsyftas när man skriver:

• De metoder som normalt används vid kvalitetsutvärdering behöver anpassas för att vara tillämpbara vid utvärdering av olika former av e-lärande.
• Kvalitetsaspekter för e-lärande behöver integreras i befintliga kvalitetssäkringssystem.

Här talas om metoder, som behöver anpassas och aspekter som skall integreras i befintliga kvalitetssystem – BRA! Här ligger också min stora behållning av skriften, i kommentarerna under kriterierna "The virtual environment is one of the most dynamic and rapidly changing features of e-learning, so systematic improvement and updating are needed on a continuous basis."

Definition på e-lärande som föreslås är:

In this report we have chosen the term e-learning (120 million hits13) to signify all forms of technology-supported learning, such as distance learning, online learning, online education, distance education, technology-en¬hanced education, flexible learning, flexible education and IT-supported education. The concept of e-learning is relevant both in distance education and campus-based learning: “E-learning is naturally suited to distance learning and flexible learning, but can also be used in conjunction with face-to-face teaching, in which case the term blended learning is commonly used.”

Så, med ökande användandet av internet, LMS-system, e-post, wikis m.m. i undervisningen, campusbaserad eller inte, så blir väl allt, inom kort, möjligt att klassificeras som e-lärande. Eller?