”You can’t fatten a pig by weighing it a lot”Jag undrar ofta om de som förespråkar många betygssteg är medvetna om skillnaden i relativa och målrelaterade betyg? Om vi pratar om relativa betyg, det vill säga att jämförelse görs med alla andra i riket i en så kallad normalfördelningskurva, så kan vi ha hur många steg som helst i betygsskalan. Nu lämnade Sverige denna betygsidé på 90-talet och införde målrelaterade betyg och kurserna skulle ha tydligt formulerade mål. Betygen skall då ange om du nått målen för kursen. Här uppstår problem med flera betygssteg. Om du skall ha flera betygsnivåer på hur väl du uppnått kursens mål så måste de uppnådda kunskapskvalitéerna formuleras i tydliga kriterier för varje nivå. Ju fler betygssteg, ju fler kriterier. Alla som arbetat med att formulera sådana vet att det är rätt knepigt om man inte skall förfalla till rena fånigheterna i petimeterdetaljer. Risken är stor att man gör detta, just för att vara tydlig. Kan då betygen trivialisera kunskap och bildningsäventyret? Ja, risken är stor.
När ivrarna för fler betygsteg säger sig vila på en harmonisering med Europa (Bolognaprocessen) så är inte detta riktigt sant. Det betygssystem som då hänvisas till är just ett relativt betygssystem och därmed inte jämförbart med det svenska målrelaterade. Att tro att betyg är ett verktyg för kvalitetsutveckling i skolan är ett missgrepp. Allt för mycket tid används redan av lärarna till betygssättning i ett system som är mycket tveksamt från början. Åtminstone om målet är att stimulera lärande och bildning. Då behövs mer av äventyr i kunskapandet än mätning. Det man lär sig av äventyr kan också vara svårt att förutse i formulerade mål innan. Tänk vad svårt det är.
Några intressanta texter om just betygssättnings i relation till Bolognaprocessen där skillnader i betygsfilosofi och form belyses. Detta är relevanta texter även för debatten om ungdomsskolans betygssystem. Ja, alla betygssystem förresten…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar