4 dec. 2007

(O)tillåtna tankar om dataeffektivitet

Undringar lite så där allmänt ...

Hängiven IT-användare som jag är kan ändå en och annan tanke förirra sig in i huvudet som får mig att stanna till och fundera över märkligheter i vardagen. Med datoriseringen av en mängd arbetsuppgifter var väl tanken att det skulle underlätta och effektivisera, tror jag.

Jag minns hur jag på en skola så sent som på 90-talet fick skriva in betyg för hand för de avgående niorna. Det var ett dubbelkollande fram och åter och nåde den som skrev något fel. Det var inte roligt då det var en omständlig procedur att rätta till detta. Betygslistorna skrevs på eftermiddagar och kvällar några dagar före examensdagen och det var kö till de enda orginallistor som låg vid det långa, i lärarmun kallad, betygsbordet. När denna procedur var avklarad återstod för klassföreståndare att utifrån listorna skriva de enskilda betygens. Slutligen skriva under och få dessa undertecknade av rektor. Det var ett intensivt skrivande de sista dagarna på terminen. För även den sista tiden på terminen räknades som en del av undervisningstid och hur utslaget skulle bli i betyget. Nu, med datoriseringen skall betygen vara inlämnade tre till fyra veckor innan terminsslut för att eleverna skall hinna få sina betyg. Resten av terminen blir ren utfyllnad då alla elever vet att betygen redan är satta. Är det inte lika bra att sluta terminen då eftersom det blir knepigt att förklara för eleverna att veckorna som återstår faktiskt betyder något. Men... det är ju klart, då måste ju betygen skrivas in ändå tidigare... det blir knepigt det här. Nu tror jag inte på betyg i allmänhet för att motivera elever, men hela systemet gör att det här blir knepigt eftersom signalerna i samhället säger annorlunda.

På högskolenivå är jämförelsen likartad fast där gäller det kursplaneskrivande. Med datoriseringens effektiva stöd skall de kursplaner som skall gälla för kurskatalogen hösten 2008 vara inlämnade och godkända senast oktober 2007. Det är framförhållning det. Något större utrymme för flexibilitet, lyhördhet och snabba beslut för omgivningens behov finns inte.

En annan fundering här måste handla om frånvarorapporteringen. Som förälder har jag häpet konstaterat att skolan mina barn gick på för en tid sedan fick ett datoriserat närvarosystem (eller frånvarosystem) kallat ”Historik”. När jag jobbade som lärare ringde vi samma dag om en elev var frånvarande och inte hade någon sjukanmälan för att snabbt höra oss. Kanske hade de glömt anmäla? Den omedelbara responsen från skolan var uppskattad. Nu med datoriseringen har jag fått sitta med mina barn med tre till fyraveckorsrapporter utskrivna prydligt och detaljerat och försöka reda ut varför de var borta en timme för tre och en halv vecka sedan. Eller tisdagen i vecka 12. För ungdomar i högstadieåldern är detta verkligen historia, det var ju ”jättelängesedan” och flera gånger har det konstaterats att det var legitim frånvaro men rapporteringen har klickat. Eller så har läraren inte märkt att eleven kom lite sent till lektionen. Så konstigt det blev med datorns inträde i administrationen. Människorna och närvaron liksom försvann.

Inga kommentarer: