Vad som ytterligare slår mig är att det är ganska mycket detaljstyrande, som vanligt när det kommer till lärarutbildning. Bland annat vad gäller det som kallas VFU (äldre Praktik). Lärosätena har ju försökt på olika sätt integrera verksamhetsförlagd utbildning med högskoleförlagd för att motverka den gamla uppdelningen, praktiskt och mentalt, av praktik och teori. Som ett led i detta har flera lärosäten upphört med det av många, under "praktiken", fruktade besöket från lärarutbildningen och ersatt detta med utvecklingssamtal (IRL eller VRL) där vfu-lärare, hfu-lärare och student samtalat om studentens utveckling. Personligen tycker jag som deltagit i båda dessa former, att den senare har inneburit en kvalitetsförbättring. Men, nu läser jag att
- examinationen av de studerande under VFU måste tydliggöras och alla studerande garanteras besök av ansvarig examinator under sin VFUHur skall detta förstås? Skiljer man nu ut VFU-delen ur den kurs studenten går, som ju har mål och examinationsformer för detta, till ett särskilt moment med andra mål och examinationsformer? Bidrar man inte då till att återigen införa den gamla uppdelningen mellan praktik och teori?
För att inte tala om vilka konsekvenser detta kan/kommer att få för yrkesutbildningar som sker på distans/webbaserat. Ett sätt att INTE räkna med att kommunikation kan ske över webben med bibehållen kvalitet och därmed tillåta VFU på långt avstånd från lärosätet. Hur kan läararstudenter överhuvudtaget ges möjlighet till att läsa på annat lärosäte, ex. utomlands, annat än i delar av utbildningen som inte har VFU? Är inte detta ett pekpinneaktigt begränsande?
Jag suckar och blir lite deprimerad faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar