Värdeladdade begrepp är knepiga.

Jag har i många år funderat på otydligheter i språket, särskilt vad gäller utbildningsfrågor/skola. Jag har naturligtvis en del käpphästar jag reagerar på. Jag skall bara ge ett exempel.
Vi är ju alla mer eller mindre fångna i språk- och värdediskurser vilket Lattekåseriet visar på ett mycket underhållande sätt. Men, tillbaka till exemplet. Betänk begreppet helhetssyn...
Fundera ett tag och känn efter vilka associationer ni får...
Jag kan med viss ansträngning förstå intentionen bakom men är ändå tveksam till begreppet. Helhetssyn är starkt värdeladdat + och ändå kunskapsteoretiskt/filosofiskt/epistemologiskt omöjligt. Min poäng blir här att om man vill vara tydlig så bör man tala om ur vilket/vilka perspektiv man valt att arbeta, eller belysa något. Först då blir det klart att man inte kan se allt samtidigt. En viss ödmjukhet i det egna seendet kanske? Eller ett skarpare seende?

Är inte begreppet helhetssyn inom all akademisk text ganska märklig då det akademiska perspektivet präglas av val, val av perspektiv. Jag kan förstå att begreppet används polemiskt i vissa sammanhang, men inte här, inom akademin? Leder inte detta till ett kunskapsteoretiskt problem, eller är orden inte SÅ viktiga?

Just den starka värdeladdningen i helhetssyn gör mig än mer fundersam till användandet. Det är just i dess anspråk - i förhållande till... Vad? Vilka?
Om man med ett innehållsmässigt omöjligt (kunskapsteoretiskt) och starkt positivt laddat begrepp lanserar sin egen position och så framhåller sin egen förträfflighet, det är för mig inte förtroendeskapande.
Googla lite så får ni se. Helhetssyn finns på allt möjligt. Till och med på människan... bevare mig väl. Jag har inte ens helhetssyn på min fru... eller på mig själv ens.
Säg inte att ni har en helhetssyn! Gud, den allseende kan bli sur! :)