Förstelärare och särskilt kvalificerade lärare - skolans hierarkisering

Dagens fundering... Finns det namnskyltar för "särskilt kvalificerade lärare" och "förste lärare" i kommuner och skolor? Det borde det göra så elever, föräldrar och kollegor vet vem man kan vända sig till för särskild kvalificerade uppdrag och utmaningar.


Eller man skulle kunna tänka sig något liknande så man kan skilja på kreti och pleti

För övrigt blir det ju lättare för föräldrar att i valet av skola samtidigt kräva att sina telningar blir undervisade av de bästa, varför nöja sig med mindre! 

Hierarkier bland lärare ger negativa effekter i skolan

Så här mitt i sommaren och ferietider formulerar Göran Greider en svidande kritik mot de växande hierarkiska strukturer som byggs bland lärare. Förstelärararreformen är naturligtvis ett utslag av detta men också de årligt återkommande kriteriebaserade lönerevisionerna. (som poliskåren i Västra Götaland nu reagerar mot)

Det är inte bara djupt problematiskt ur mänskligt perspektiv där man tar miste om vad som ytterst motiverar oss till att göra ett gott arbete. Det är också kontraproduktivt ur ett organisatoriskt perspektiv. Det gynnar helt enkelt inte kvalitetsutveckling. (se följande länk)

Göran Greider har flera bra poänger och exempel. Det som förvånar mig mest i denna fråga är att skolfolket spelar med i systemet och jublar åt politikers smulor som kastas åt några få karriärsinriktade lärare och ser inte det destruktiva för verksamheten. Vill lärare så gärna vara ”bäst i klassen” så de går på vad som helst? 

En annan sida av PISA

Jag tar allvarligt på de dåliga resultaten av PISA undersökningen men för att inte den panikstämning som nu råder skall resultera i ogenomtänkta "lösningar" behövs fler perspektiv på detta lyftas fram. Det gör Torbjörn Tenfält i bloggen Gränsbrytning och jag tycker det är en tänkvärd text. Här kommer några valda citat som lockar till läsning. Artikeln fokuserar på Sydkorea som i resultaten från PISA är "bäst i klassen"

"Samtidigt ökar kritiken mot skolväsendet som med sin auktoritära tradition visserligen höjt kunskapsnivån i samhället, men också resulterat i hård konkurrens och elever som ägnar all sin vakna tid åt skolarbete. Pluggskolan belönar provresultat, men främjar inte kreativitet och kritiskt tänkande._ _ _

Sung Mo Kang vet att de sydkoreanska skolornas goda resultat och topplaceringen i PISA-mätningarna imponerar i andra länder, men han tycker inte att landets skolsystem är en bra förebild på det sätt det fungerar idag. _ _ _

När Gränsbrytning besöker en grundskola i Sydkoreas huvudstad Seoul framgår det tydligt att inte heller skolpersonalen ser de internationella undersökningar som en rättvis mätare av undervisningens kvalitet.

För oss lärare är inte resultaten från PISA något vi pratar om särskilt mycket. Det är framför allt politikerna och cheferna på skolförvaltningen som lyfter fram siffrorna för att imponera på andra

säger Yon Seong Cho, lärare på Younglim Middleschool._ _ _

Hyunsu Hwang, lärare i engelska på en privat grundskola i Seoul, går ett steg längre. Han är kritisk till alla tester och använder begreppet utbildningstortyr när han beskriver undervisningen.
- Den visar ingen verklig kunskap. Många elever sover på lektionerna eftersom de är utmattade av alla tester och extra privatundervisning på kvällarna. Vårt skolsystem är för kontrollerande. Eleverna har inte tid för något annat än skolarbete och hinner inte tänka över sina liv, säger Hyunsu Hwang."

Om vi vill våra barn väl i livet (och yrkeskarriären) så finns det nog skäl att kritiskt granska vår egen skolpolitik OCH de i PISA-undersökningen mer lyckosamma länderna. Guldet som glimmar kan lätt flagna vid en närmare analys. Intressant är att den interna kritiken i Sydkorea säger att "Pluggskolan belönar provresultat, men främjar inte kreativitet och kritiskt tänkande." och att det är detta som det behövs mer av. I Sverige slaktas just de ämnen som har kreativitet som som sin innersta kärna, kanske det är dags att omvärdera det..

PISA och PAJkastning

Nu startar debatten om skola igen. 
Jag hoppas att det kan vara en bra sak och att det kommer att leda till något vettigt. Men jag fylls av tvivel när debatten om skola mer liknar pajkastning. Man svartmålar sin(a) politiska motståndare  och framhäver den egna förträffligheten. Debatten fylls med odefinierade värdeord snarare än precisering och nyansering i problemsökandet.
Exempel på problematiska värdeord är: katederundervisning, flumskola, helhetssyn, kunskapsskola... har ni fler exempel? 
Dessutom är det vanligt i retoriken att bunta ihop begrepp som "betyg" och "bedömning" som om de vore samma sak - vilket det inte är...
Vill vi nå någonstans med talet om skolans framtid föreslår jag att vi slutar att fäktas med dessa begrepp och grepp.
För övrigt finns här en intressant film om PISA 

Betygsdebatten tar fart igen!?

Mikael Strömberg skriver intressant om betygsfrågan i Aftonbladet

Levin om Tio punkter!

Göran Levin skriver om de tio punkterna som skall rädda skolan.
LÄNK

Landets lärarutbildningar är bra!

Dags att sluta skälla på lärarutbildningen! Ta hand om de riktiga skolproblemen istället!
Lärarutbildningskonventet tar till orda i SvD.

Svensk lärarutbildning är bra

En stor majoritet av nyutexaminerade lärare är nöjda med sin utbildning, visar en ny undersökning. Det är hög tid att politikerna slutar skälla på utbildningen och i stället tar krafttag för att göra läraryrket mer attraktivt, skriver Karin Mårdsjö Blume och Mats Tegmark, Lärarutbildningskonventet.

Björklunds skolpolitik

Jag fick ett tips (Tack Josefin)
En kommentar från min sida är att jag saknade  forskare som Christian Lundahl och Anders Jönsson eftersom en del av programmet handlade om den eviga betygsfrågan. Jag tror att de, eller någon av dem hade kunnat skärpa samtalet i frågan då den ingår i deras forskningsfält. Nu blev det lite svepande formuleringar i frågan trots professorers närvaro. Vilket bara visar en sak... trots hög akademisk titel så är man inte expert i alla sakfrågor, ens inom sitt eget ämnesområde.
Ändå ett mycket intressant program. En bra idé och Lars Adaktusson gör  ett strålande jobb.

På agendan - Björklunds skolpolitik

Politiken möter vetenskapen under ledning av Lars Adaktusson i ett program om skola och utbildning. Är ordning och reda, läxor och disciplin vägen till en svensk skola i världsklass? Utbildningsminister Jan Björklund gästar studion och panelen består av Martin Ingvar, professor vid Karolinska Institutet, Peter Gärdenfors, professor vid Lunds universitet och Mats Ekholm, professor emeritus vid Karlstads universitet.

Producerat av Svenska Filmbolaget 2011

GY 11

Kortslutning på gymnasiet

Gymnasieval. Ministern trodde att fler skulle söka yrkesutbildningarna om de hade mindre teori. Det blev tvärtom...

Läsvärt på Fokus.se

Jag kommer osökt att tänka på citatet som tillskrivs många, bland annat Kurt Lewin ”Det finns inget så praktiskt som en god teori”

Debatt om skolan...

...kan vara svår...
Jag länkar här gärna till Jannes blogg, IT&ETIK där han presenterar flera viktiga röster i debatten. Läs gärna Elza Dunkels, Björn Kindenberg och Thomas Lerners bidrag, gå då till IT & ETIK där länkar till respektive artikel finns.

När debatten om skolans kvalitet förs med redan "färdiga" problembeskrivningar som utgångspunkt blir jag frustrerad och orolig.
Förresten, vad skall vi egentligen tycka om PISA-rapporter som ständigt nämns i samband med debatten om Svenska skolans förfall. Två perspektiv 1 och 2

”Det är när gudarna omfattar en man med ovanligt stor avsky som de driver honom in i läraryrket.”

Seneca †65e.Kr (En frustrerad lärare (till Nero)

Ett aktuellt citat... i skoldebatten

Att läraryrket skulle kräva snudd på medfödda personlighetsegenskaper är en utbredd föreställning, som t ex lärarutbildningen förstärker. På lärarhögskolan får man ju knappast lära sig ett dugg om sådant som skolans samhällsfunktioner eller elevernas och lärarnas klassbakgrund betyder. Därmed trollas väsentliga orsaker till skolproblemen bort. Desto mer pratas det om skolämnen och om det som händer innanför klassrummets fyra väggar, om ´disciplinproblem´, ´motivationsproblem´, vilka ska lösas med hjälp av rätt pedagogisk metod. Och när sen metodikundervisningen i regel är så eländigt dålig att den är till föga hjälp när man hamnar inför en klass, vad återstår annat än att uppfatta motgångarna i jobbet som uttryck förr att min personlighet inte duger?
...
Men av debatten att döma verkar det som om skolans problem skulle bero på att lärarna och skolbyråkraterna har felaktiga pedagogiska idéer inuti huvudet. Detta innebär ett alldelses orimligt krav på den enskilde läraren: att med ´alternativa´ pedagogiska metoder lösa problem som inte är pedagogiska, att individuellt ta på sig skulden för utslagning, sortering och förtryck som har samhälleliga orsaker.
...
Dessutom fostrar skolan eleverna till precis samma individualistiska förhållningssätt:

Donald Broady, Den dolda läroplanen, 1977