Om digitala miljöer, utbildning och kvalitetssäkring

Jag har under en tid läst i Högskoleverkets rapport ”E-learning quality – Aspects and criteria for evaluation of e-learning in higher education” (2008:11R) och läsningen av rapporten har provocerat fram många funderingar.
Min första tanke var, varför behövs skriften? Är det så annorlunda med e-lärande att det behövs andra kvalitetskriterier än vid annan utbildning, vad nu annan utbildning är för något? De kriterier som rapporten lyfter fram som viktiga vid en kvalitetsgranskning är säkert ett stöd i processen…

• material/innehåll
• struktur/virtuell miljö
• kommunikation, samarbete och interaktivitet
• bedömningar av studenternas prestationer
• flexibilitet och anpassning
• support (till studenter och anställda)
• anställdas kompetens och erfarenhet
• ledarskap och visioner
• resursallokering
• process- och helhetssyn

...men en fråga som irriterar mig är alltså, på vilket sätt är dessa kvalitetskriterier unika, eller annorlunda än för vilken utbildning det än må vara. Blir inte detta ytterligare ett grepp i att framställa undervisning som sker i digitala miljöer som så annorlunda? Hur påverkar detta vårt tänkande om vad pedagogik handlar om? Det är inget fel på kriterierna. Jag menar bara att, om det är bra kriterier för kvalitetsgranskning av utbildning så gäller det väl för all utbildning, oavsett var i rummet man befinner sig eller vilka kommunikationsmedel som använts. Problematiseringen och kontextförståelsen av varje kriterium måste naturligtvis bli annorlunda – men det är ju självklart och borde inte vara något märkligt. Liksom en byskola inte kan mätas och jämföras på samma sätt som en skola förlagd i en tätort. Kriterierna som utgångspunkter för en kvalitetsbedömning kan vara lika – om man problematiserar. Ett lärosäte i någon av våra större (stor) städer (stad) kan inte heller vara norm för problembeskrivningen av landets alla lärosäten. Problemen, kvaliteterna och villkoren ser olika ut, beroende på... Ja, ni förstår vad jag menar. Skilj på övergripande perspektiv och detaljgranskningen av det som granskas. Kanske är det också vad åsyftas när man skriver:

• De metoder som normalt används vid kvalitetsutvärdering behöver anpassas för att vara tillämpbara vid utvärdering av olika former av e-lärande.
• Kvalitetsaspekter för e-lärande behöver integreras i befintliga kvalitetssäkringssystem.

Här talas om metoder, som behöver anpassas och aspekter som skall integreras i befintliga kvalitetssystem – BRA! Här ligger också min stora behållning av skriften, i kommentarerna under kriterierna "The virtual environment is one of the most dynamic and rapidly changing features of e-learning, so systematic improvement and updating are needed on a continuous basis."

Definition på e-lärande som föreslås är:

In this report we have chosen the term e-learning (120 million hits13) to signify all forms of technology-supported learning, such as distance learning, online learning, online education, distance education, technology-en¬hanced education, flexible learning, flexible education and IT-supported education. The concept of e-learning is relevant both in distance education and campus-based learning: “E-learning is naturally suited to distance learning and flexible learning, but can also be used in conjunction with face-to-face teaching, in which case the term blended learning is commonly used.”

Så, med ökande användandet av internet, LMS-system, e-post, wikis m.m. i undervisningen, campusbaserad eller inte, så blir väl allt, inom kort, möjligt att klassificeras som e-lärande. Eller?

Anteckningar från år 2004

Mycket har förändrats på några få år. Jag funderar kring en kommande föreläsning och går igenom lite anteckningar som lyckats sprida ut sig i datorn. Då hittar jag följande anteckning som speglar en fas i en förändringsprocess. Anteckningen kan vara lika aktuell fortfarande tror jag, fast den är från nov. 2004, eller?

Föreställningar om studieform...

Jag pratade med en student häromveckan som ville fortsätta sina studier på distans istället för på campus. Lite nyfiket frågade jag varför, då studenten bodde inom pendlingsanstånd.
Det visade sig att hon redan prövat på en termins distansstudier och tyckte att det var en form som passade henne. Jag frågade vidare. ”Varför då?”
Svaret kom både spontant och lite överraskande; ”Man lär sig mer...”

Då jag hade haft misstankar åt ett helt annat håll frågade jag. ”Hur menar du?”
Det visade sig att hon vid jämförelse tyckte att studierna gav mer i distansformen då man var tvungen att läsa all kurslitteratur och att medstudenterna också gjorde det. Det var helt nödvändigt i distansformen och man kom inte undan som man kunde på campuskurserna hon läst. Det var helt enkelt mer givande.

Lite omtumlad och tankfull lovade jag att se vad jag kunde göra. Tänk att jag trodde att studenten kanske var ute efter en genväg, eller lättare väg för sina studier. Lite skamset smålog jag åt mig själv.
Jag möter många frågor från lärarkollegor inför kvalitetsaspekter när kurser skall ”distansgöras”. Tankar om att distansstudier är något man gör vid sidan av, och att man därmed inte har sin själ i studierna är vanliga. Av detta följer lätt föreställningen att distansstudenten är i ett slags B-lag.
Men, kanske är det så att studieformerna som studenten prövat och utvärderat var mer ett betyg på campusformens praxis än på distansformen?

Det här väcker många funderingar inför de former vi väljer när undervisning planeras och lärande skall stimuleras. Vanans makt är stark och ofta vilar vi tryggt i att den form vi vuxit in i och ärvt är den bästa för verksamheten.
Det är vanligt i all planerad undervisning att det kan vara svårt att skilja på form och syfte. Vad är de olika studieformerna; distans, campus, halvdistans, eller föreläsning, seminarium, laboration, grupparbete annat än en medvetet eller omedvetet vald form för undervisning? Ändå tillmäter vi formen ofta ett egenvärde och inte hur väl de stödjer studentens lärande i utbildningssammanhang. Detta gäller både inom campuskurser och distanskurser.
Jag får ta och se över min planering igen. Kanske pressar vi distansstudenterna för hårt om vi nu skall hålla samma kvalitet som campuskurserna??

Mind Map

Jag är egentligen ingen anhängare av mindmapping verktyg men ibland ser jag en del som fångar mitt intresse.
Detta är en sådan : Best Online Collaboration Tools 2009 - Robin Good's Collaborative Map

Det gäller bara att ha tid och utforska alla länkar. Den översikt som Robin ger kan också vara använbar i olika sammanhang - bara jag kan få den lite mindre så den ryms på skärmen :)

Från grottmålning till digitala medier

Jag fortsätter samlandet och spridandet (sharing) av intressanta fynd på nätet. Roger Säljö föreläste nyligen i Göteborg. Tyvärr är bara ljudet utlagt och man blir nyfiken på bilderna som visas i föreläsningen. Om jag inte minns fel tror jag att de återfinns i:

Så här presenteras föreläsningen:

Från grottmålning till digitala medier

Det är förmågan att dokumentera det man kan och vet som ger civilisationer och samhällen möjligheten att bygga upp sitt sparkapital i form av kunskaper och färdigheter.
Vid en öppen föreläsning på Utbildningsveten-skapliga fakulteten i mars ansåg Roger Säljö, professor i pedagogik, att den digitala tekniken innebär en så dramatisk förändring att själva förutsättningen för lärande har förändrats.

Lyssna på Roger Säljös föreläsning, mp3 (50 min) >>

Share This Lecture!

Ja, det står så, och han börjar sin föreläsning om sharing så jag hörsammar detta och delar med mig av en oerhört intressant föreläsning om som Mark Pesce skriver själv "My annual lecture to the “Cyberworlds” class at the University of Sydney. Recorded on 31 March 2009."
Håll till godo

Share This Lecture! from Mark Pesce on Vimeo.

OM du har ont om tid så spola fram till 33:50 lyssna åtminstone i fyra minuter...om lärosäten som publicerar sina föreläsningar-och menar att detta är en vinst för dom. Jag tycker det är såå bra! Ungefär femton minuter senare (ca 47:00) så kommenterar han fenomenet att studenter betygsätter lärare på webben. Accept!

En personlig reflektion är nog att webbsidorna som idag tillåter studenter att betygsätta lärare i framtiden möjligen även kommer att länka illustrativa filmer på youtube. Kan man hindra detta? Ska man hindra detta? Hur kan man hindra detta? Varför skall man hindra detta?
Jag tror lärosätena snart måste tänka till och fundera över "YouTube – eller inte YouTube? - Förarsätet eller baksätet?" som Andreas Skoglund skriver om på LearningNet

Är det läge nu?!

Nu har min (försiktiga) skepsis inför mobilers intåg i utbildningssammanhang fått sig en rejäl törn. Det skedde i och för sig i liten skala i Berlin Online educa i december också. Men det här var intressant. Tack för tipset Janne! (se Jannes och Stefans Blogg)
Janne hann före till KK-stiftelsens sida där Stefan Pålsson berättar mer.

ACU Mobile Learning from ACU Videos on Vimeo.

En högst personlig text. Möjligen bara en slags minnesanteckning jag hittade i datorn.

En beskrivning av processen bakom skapandet av en nätbaserad lärarutbildning. Naturligtvis är det en efterkonstruktion och i viss mån en tillrättalagd tankeprocess. Men, jag har försökt att så här i efterhand fundera på vad som var väsentligt under åren 2002 och framåt. Bakom varje punkt/rubrik döljer sig en uppsats som ännu inte är formulerad i text.

• En vision om vad som är möjligt
• Programförståelse, nationellt och regionalt
• Identifiera kritiska områden (VFU!)
• Förankring i utbildningsorganisationen
• Strategi för stöd till kollegor
• Tydlig idé om lärande
• Förmåga att se ur studentperspektivet
• Teknikfokus – varför? Tecken på omognad?

Vad händer?

Vad händer på e-mötesfronten (webkonferens) och på de svenska lärosätena?

I och med att Google köpt Marratechs källkod och patent så kommer efter den sista juni 2009 Marratech AB inte längre att erbjuda licensförsäljning av sina produkter. Marratech AB kommer också att stänga ner sin webbplats och därmed också forum, nedladdning av Marratech-klienten, e-mötesportaler och sin Java WebStart-service.

Många lärosäten har alltså sökt efter en lämplig ersättare efter marratech. En del har redan bestämt sig och andra avvaktar det arbete som SUNET nu är mitt i . Sunet skriver:

Ett antal tester har gjorts av olika e-mötesprogram och ett av dem som kan mäta sig med Marratech och som används vid flera universitet i Europa och USA är Adobe Acrobat Connect Pro. Ett viktigt argument för det valet är det finns ett statligt ramavtal för Connect Pro. Det är Logica AB som har ramavtalet och SUNET samtalar just nu med dem om inköp av licenser som ska möjliggöra en e-mötestjänst som ska kunna ses som en del av SUNETs infrastruktur. Dvs en tjänst tillgänglig för Sveriges alla universitet och högskolor dimensionerad så att den ska täcka de behov som finns.

Även Göteborgs universitet rapporterar om detta. Så, i väntans tider verkar det ändå som om Adobe Connect Pro blir det verktyg som kommer att dominera e-mötes användandet för de lärosätena och inte mig emot. Dessutom är tanken att, om möjligt, tjänsten kommer att finansieras inom den avgift som universitet och högskolor betalar för SUNET.
Jag tror, inte minst på grund av tanken med finansieringen, att det kan bli en stor kick framåt för användandet av tekniken på många områden inom utbildning.
Så, vi väntar... otåligt.

Youtubetips

Jag fick tips på ett par youtubeklipp från elearnspace som jag måste dela med mig av. Eller vad sägs om följande:

Early Internet discovery

1981 primitive Internet report on KRON

Jusek frågar sina läsare om videomöten

Vill du byta dina jobbresor mot videomöten för att spara miljön?
Webbfrågan i Jusek är intressant. Titta på relultatet. Idag, den 1 februari var siffrorna
Ja: 63%
Nej: 16%
Tveksamt: 20%
Som alltid vad gäller den här typen av frågor funderar jag på värdet av resultatet. Vet de som svarar vad dom svarar på? Hur många av de som svarat har erfarenhet av videomöten? Om dom har det, vilken typ av videomöten har de varit på. Kort sagt, vilken föreställning om videomöten har de som svarar på frågan? Jag gillar ändå att frågan ställs så här för det visar på en ökad villighet att diskutera miljön i relation till resor.


Artikeln som föregår webbfrågan (förhoppningsvis för den som svarar) är intressant att läsa. Bengt Littorin påpekar mycket riktigt att det är stor skillnad på tekniken för virtuella möten idag än för tio år sedan. Han påpekar också med tanke på detta att kunskapen om möjligheterna är dåliga. Sen säger Littorin Vi måste leka oss fram och testa. Jag gillar det.
Jag avslutar med ytterligare ett citat som jag vill understryka:

Det handlar om kultur snarare än teknik. Vi måste ju träffas för att ha kul och lära känna varandra, för att sen kunna jobba mer effektivt. Vi kanske kan byta två av fyra möten i Bryssel mot videokonferenser? Vi ska inte sluta resa, men jobba effektivare och resa mindre.