Jusek frågar sina läsare om videomöten

Vill du byta dina jobbresor mot videomöten för att spara miljön?
Webbfrågan i Jusek är intressant. Titta på relultatet. Idag, den 1 februari var siffrorna
Ja: 63%
Nej: 16%
Tveksamt: 20%
Som alltid vad gäller den här typen av frågor funderar jag på värdet av resultatet. Vet de som svarar vad dom svarar på? Hur många av de som svarat har erfarenhet av videomöten? Om dom har det, vilken typ av videomöten har de varit på. Kort sagt, vilken föreställning om videomöten har de som svarar på frågan? Jag gillar ändå att frågan ställs så här för det visar på en ökad villighet att diskutera miljön i relation till resor.


Artikeln som föregår webbfrågan (förhoppningsvis för den som svarar) är intressant att läsa. Bengt Littorin påpekar mycket riktigt att det är stor skillnad på tekniken för virtuella möten idag än för tio år sedan. Han påpekar också med tanke på detta att kunskapen om möjligheterna är dåliga. Sen säger Littorin Vi måste leka oss fram och testa. Jag gillar det.
Jag avslutar med ytterligare ett citat som jag vill understryka:

Det handlar om kultur snarare än teknik. Vi måste ju träffas för att ha kul och lära känna varandra, för att sen kunna jobba mer effektivt. Vi kanske kan byta två av fyra möten i Bryssel mot videokonferenser? Vi ska inte sluta resa, men jobba effektivare och resa mindre.

Om videokonferenser

Clas Ohlson är ett företag som har växt enormt de senaste åren. Företaget är spritt på ca 100 butiker i fyra länder. Att detta innebär en utmaning vad gäller företagsanda, internkommunikation och utbildning säger sig själv.
Jag har tidigare skrivit om den potentiella styrkan i e-kommunikation, eller videokommunikation, eller webkommunikation, eller... Ja, det finns många beteckningar för att kommunicera med ljud och bild över avstånd, så välj själv. Nu finns en intressant artikel om hur Clas Ohlsson tidigt började arbeta med detta. Läs den!

Clas Ohlson-personalens resande har drastiskt minskat och videoanläggningarna – som varje butik förses med – nyttjas nu dagligen för möten mellan kontor och butiker samt butikerna sinsemellan.

Givetvis sparar det här mycket pengar, men bieffekten blir också att medarbetarna får bättre kontakt med varandra, att sammanhållningen ökar och att miljön påverkas mindre.

Hur mycket Clas Ohlson tjänar ekonomiskt på videoanvändningen tycker Martin Ronnefalk är lite svårt att räkna ut exakt.

– Men det har ju blivit extremt dyrt att resa nu. Så ska du ta ett par tre personer från, säg, Sverige till Finland, är du säkert uppe i runt 30 000 kronor. Lägg sedan till all förlorad arbetstid, taxi, måltider och sådant. Då får du snart lägga ut 100 000 kronor för ett enda möte, som du precis lika gärna kan göra via video.

Om företag som Clas Ohlson ser möjligheterna att spara både tid och pengar (och miljön) genom nyttjandet av IKT-teknik med bibehållen kvalitet, så kanske fler kan göra det. Problemet är inte längre tekniskt, kruxet är att implementera användandet i organisationen, det har de tydligen lyckats med.
Kanske något att fundera på för regeringen när de tar ställning till SOU 2008:109 och VFU-frågan... Ja, jag vet att jag är lite tjatig med detta, men jag kan inte komma i från att jag tycker det är så dumt...

Videokonferenser igen!

Med viss regelbundenhet kommer hoppfulla artiklar i IDG om video- eller webkommunikationens möjligheter. Nu skriver Marcus Jerräng om ämnet och har statistik på att inom svenska företag så har användandet av videomöten ökat med 200 procent. Det låter bra även om jag gärna vill ha lite mer statistik i en sådan artikel. Hur mycket är 200 procent?
I artikeln läser jag:

– Vi ser en boom för video- och webbmöten. Det är väldigt spännande just nu, säger Micael Berger, produktmarknadschef för unified communications på Microsoft.

Microsoft satsar stort på lösningar för videokonferenser och virtuella möten.

– Videokonferenser är positivt både ur ett ekonomiskt perspektiv och ett miljö­perspektiv. Många företag tittar på hur miljöpåverkan kan minskas med hjälp av it och frågar sig: Måste vi resa så mycket? Finns det några alternativ?

Ett företag som kommit långt med att använda alternativa kommunikationslösningar internt är Teliasonera, som tack vare sin resepolicy minskat sitt resande med 30 procent och sparar 70 miljoner kronor per år.

– Videokonferenser an­vänds för besluts-, informations- och arbetsmöten. Syftet är att minska koldioxidutsläppen, öka effektiviteten – och spara pengar, säger Catherine Karagianni, miljöchef på Teliasonera.

Det är ju inte bara företag som ökar sitt kommunicerande över nätet, hela utbildningssverige är sedan några år på gång. Jag har ju arbetat med implementering av webbaserad undervisning sedan 2002, och som jag skrivit tidigare, om det är möjligt at via nätet undervisa i moderna (och klassiska) språk så borde väl detta vara en enorm möjlighet för näringslivet. Artikeln lyfter ju fram detta på ett bra sätt (se även min hemsida). Nu är det inte bara tekniken som som skall utvecklas och senare inhandlas, det är användandet som lönar sig. Implementeringen i företaget är det som är lite trixigt. Jag vet detta, och det är viktigt att ha en strategi för att möta och stödja människorna i företaget som förväntas använda teknikstödet.
Som vanligt vill jag påminna om att läsa kommentarerna till artikeln. Det måste vara roligt för IDG att ha så kunniga och engagerade läsare. Jag skickar vidare ett tips från signaturen Headshot, även om det är lite reklam från andra ;)

Bra sidor som kan hjälpa er som är intresserade av videokonferens:
www.videokonferens.com
www.ekovideo.se

I avvaktan på NSHU:s utredning så nöjer vi oss med översikter av detta slag.

Fler artiklar om videokonferenser

Det kommer en jämn ström av artiklar som nu kopplar samman videokonferensens möjligheter. Här fokuseras då miljöperspektivet och företagens många och långa affärs och konferensresor. Inte att förvånas över i och för sig men det är intressant att det bara är Ciscos system som uppmärksammas och möten i de fasta och sannolikt ganska dyra installationer inte balanseras med fler sätt att kommunicera på över nätet beroende på syfte och gruppkonstellation. Allt verkar präglas av behovet från hög chefsnivå i mycket stora företag.

Artikelinnehållet har dessutom en stark betoning på att återge hur väl tekniken är utvecklad för att vara så lik ett "verkligt" möte som möjligt. Jag är ändå frågande inför detta. Är likhet det som krävs för att vi skall klara av mer kommunikation över nätet. Jag tror inte det. Vi är duktiga på och dessutom ganska fexibla att anpassa våra kommunikationssätt efter situation. Allt från röksignaler till affäslunch.
Särskilt intressant var att läsa läsarkommentarerna till artikeln där någon nämnde ekonomin i konceptet. Betänk då att ingen blir lycklig över ETT konferenssystem av Ciscos modell, liksom ingen blir glad över en fax. Det krävs minst två för att kommunikation skall uppstå...
Likväl är jag positiv att utveckling av detta slag sker och att några företag kan investera i det. Det kommer att ge ringar på vattnet och kanske kommer vi att samtala som kapten Kirk och Spock gör en dag.

Efter marratech?

Idag sitter jag och leker mig igenom olika webbaserade konferenssystem. För mig är marratech något av en standard så all jämförelse blir utifrån det. Eftersom framtiden är osäker för just marratech är jag både nyfiken och lite orolig för vad som kommer istället. Fast mest nyfiken. Framtiden ser onekligen ljus ut för vad som gäller webbaserade kommunikationssystem, inte minst av miljöskäl. Viktoria Matsson skrev om detta i september och frågar lite retoriskt varför videokonfererandet inte ökar Är problemet användbarhet, teknisk ovilja, tradition, okunskap eller girighet (du får traktamente om du reser)?
Jag hoppas på det första för det kan vi åtminstone lösa relativt snabbt.

Jag kan bara säga, vi jobbar på det första...